Idag är den första dagen på länge som jag känner lite lugn i kroppen.  Denna våren har varit tyngre än någonsin.  Jag har fått släppa på mycket och låtit mig själv att rasa samman.  Det var så tufft att jag fick göra uppehåll i bandyn. När andra frågar hur man mår och man inte kan le och ljuga då har man trillat långt ner. Men jag fick acceptera det och börja om. Man är någorlunda beredd på den totala psykiska utmattning men inte hur svårt den fysiska orken.  Jag kände att jag inte orkade något. Helt slut i rutan. Jag gillar inte att erkänna mig svag och besegrad. Men när jag väl gjorde det så var det lättare att börja om. Dessa senaste veckorna har varit fyllda med tider o mycket att göra men idag är det inget måste. Igår satte vi upp vår lilla oas i trädgården. Så nu får det bli fint väder hela sommaren.  Jag