torsdag 30 april 2015

Nu får det vara nog.

Året började med att pappa blev inlagd på sjukhus. 7 veckor I Malmö, 5 veckor på kort tidsboende och efter det lite mer än 3 veckor hemma.  Söndag morgon den 26/4 kl 3.35 ringer mamma. Han dog.
Linda trillade av hästen veckan innan Ella dog. Hon blev trampad uppe på bröstet men bröt "bara" ett revben.  Det kunde blivit riktigt illa.
Den 13/3 dog Ella. Är det inte nog för detta året? Vi har haft några ljusa stunder oxå. David har fått jobb och vi flyttar Tim till en ny skola. Men den känslomässiga berg och dalbana får mig att må illa och bli yr i huvudet. Vågar knappt sikta framåt. Hade hoppats att jag skulle kunna rulla ihop mig i en hörna och ligga still. Fick inte den möjligheten när vi fick beskedet att Ella var sjuk. Då var det bara att ställa sig upp och trampa vidare. Men i min natur strävar jag alltid framåt. Samtidigt som jag är duktig på att lägga känslorna åt sidan. Men nu måste de fram för jag tror att det kommer att straffa sig längre fram i livet. Känslorna ligger under ytan och bubblar. 

Inga kommentarer: