De senaste dagarna har jag känt en total maktlöshet som inte kan beskrivas i ord. Har aldrig känt mig mer nere, sliten och trött. Det är då man kommer till insikt. Vad är det som betyder mest. Pengar?? Kanske inte så mycket. Man måste ha pengar för att leva. Vi överlever.
Men att man måste ner på botten för att komma till insikt vad som är det enda som betyder något. Att låta mig upptas av något som man knappt kan påverka. Låta mig tappa mitt fokus på vad som verkligen gäller.
Mina barn. Ella måste jag njuta av varje sekund, minut och timma. Vi kommer inte att kunna njuta av henne för resten av våra liv. Men hon måste kunna njuta av oss för resten av hennes liv. Just nu orkar jag inte kämpa för något som skulle göra våra liv lättare och förverkliga en dröm. Vad är priset? Att låta det vara och orka vara med i varje stund eller kämpa och låta det suga ut all energi. Nej det är det inte värt, kanske låter fegt inte om man är där vi är. Ett faktum som vi varken valt eller viljat ha. Vi är påtingade ett liv som man inte vill leva. Vi kan bara göra det bästa och mesta av det. Jag märker för varje vecka att Ella försvinner in i sin egna värld. Jag måste vara försiktig så jag inte missar alla chanser att njuta av henne. Inte låta någon utomstående störa. Kunna släppa och gå vidare. Bara göra det som betyder mest och ta vara på den tid vi har kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar