Stark och vägen tillbaka. Det är två saker som jag inte gillar. De som är starka kan knäckas medans överlevarna alltid kommer tillbaka. Är man en överlevare vill man leva. Man vet aldrig om man är en överlevar innan man utsatts för en spec. händelse typ, en tsunami eller någon annan extrem händelse. Att mista sitt barn är en händelse som gör att man måste dirigera om sitt liv och det man trodde att man ville innan. Kunna gå upp varje morgon och försöka göra det mesta av dagen och morgondagen. Det är vad en överlevare vill. Det finns två typer av överlevnad. De som överlever en katastrof som estonia eller en tsunami. Kunna rädda sig själv och/eller andra. Sedan finns det de överlevarna som jag tillhör, de med viljan att gå upp ur sängen och fortsätta kämpa för vardagen.
Uttrycket "vägen tillbaka" är något jag inte gillar. För mig går vägen aldrig tillbaka, den leder bara framtå. Så är det för alla. Det man lär sig får ligga i bagaget, det får man bära på hela sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar