Klump

Ja, då kom den igen. Klumpen i magen. Ella ska opereras. Ingen allvarligt bara ett tillägg till hennes mediciner. Det är alltid jobbigt för Ella hon kan inte säga om det känns bra eller dåligt. Har pratat med henne att vi ska sova på sjukhuset. Sist så trivdes Ella inte och inte jag heller. Hoppas att vi inte behöver stanna så länge.

När fattar man vad som håller på att hända. Varje morgon som jag vaknar så undrar jag. Varför händer detta oss?? För oss så hela vårt liv förändrat. Men för de som står på andra sidan gatan och gnäller om allt som andra gör och om folk som inte delar deras uppfattning. Jag fick igen för att jag klagat på de som parkerat på andra sidan mitt för vår uppfart. Då var det en annan på den sidan som tyckte att jag skulle minsan oxå få en lapp på min bil. Då undrar jag hur det kommer sig att det finns den typen av människor som inte bryr sig att det finns de som har det tufft. Innan gick det mycket energi till att försöka förstå dessa individer. Men nu har jag lärt mig att släppa det. Det är inte jag som förlorar det är de. Jag hoppas att de tycker att jag är otrevlig och högfärdig som inte hälsar. För då kan jag vara trevlig mot de som vissar omtanke för vad som har hänt min familj. Här gäller det att ta sig fram och dumpa det som tynger ner en. Låter krast men livet är krast.